- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
641

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Något om fiskar.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ehuru jag i denna uppsats nödgas förbigå många
intressanta hafsfiskar och alla våra insjöfiskar, bör dock
något sägas om ålen. Ålens lif är så märkligt och hans
fortplantning så föga känd, att det lilla man vet om
honom här bör påpekas.
Redan det, att ett så allmänt djur som ålen för ett
lif så undanskymdt, att alla forskarens ansträngningar att
komma på det klara med hans fortplantning ännu i
många fall blifvit gäckade, gör honom märklig.
Hvad man nu vet om ålen är, att hannen är en mera
stationär fisk, som i regel tillbringar hela sitt lif i hafvet,
under det att honan i ungdomen vandrar långa vägar
och från hafvet tränger upp i de mest undangömda
vatten långt in i landet. I motsats till laxen är ålen en
hafsfisk, som sannolikt vandrar uppåt insjöarna för att
söka mer omtyckt föda än han finner i hafvet. Laxen
åter är ursprungligen en insjöfisk, som endast
fortplantar sig i sött vatten, men som finner rikare tillgång
på föda i hafvet och därför företager sina långa
vandringar. Redan de små ålungarne ha denna
vandringsdrift, och man ser dem ofta i stor mängd genom de
obetydligaste bäckar från hafvet vandra inåt land. En
mängd gjorda undersökningar ha visat, att dessa
vandrande ålar äro honor och att hannarne endast
undantagsvis gå in i älfvar och floder. Sålunda har man aldrig
funnit små ålyngel i insjöarna och ej heller några ålhannar.
De små ålungarne ha en förvånande förmåga att
arbeta sig upp för strida strömmar och små rännilar. När
hinder möta, hafva de t. o. m. mången gång setts gå
fram på den fuktiga älfkanten eller klättra öfver stenar.
De behärskas därvid endast af en drift: de måste fram,
och om detta ej lyckas på annat sätt, så stanna de och
invänta högre vattenstånd. Under sina vandringar komma
Ur djurens lif. 41

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:33:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0747.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free