Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om djurskyddet och våra småfåglar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med hvad jag här har sagt är det ingalunda min
mening att på något sätt söka nedsätta djurvännernas
ädla sträfvanden Det är endast öfverdrifterna, som jag
klandrar, och kanske kan jag genom att påpeka dem
rädda en och annan människa från de inbillade
bekymmer, mången gör sig under sin omtanke för djuren.
Möjligen blir man härdad, om man får litet djupare
inblick i naturen, ser de vilda djuren äta upp hvarandra,
medan offren ännu lefva, ser höken bit för bit stycka sitt
lefvande rof, ser hafsörnen intill bålen krossa vingar och
ben på de sjöfåglar han fångar, på det att dessa ej må
kunna rymma men dock bibehålla sig vid lif, tills det
faller roffågelns ungar in att äta upp dem. Sjöfåglarne
i sin ordning svärja vanligen sina offer lefvande, och
småfåglarne äro ej barmhärtigare. Törnskatan spetsar sina
rof lefvande på en hvass växttagg, trasten gnider maskar
och andra smådjur mot marken, tills de bit för bit falla
sönder. Andra småfåglar, som se så menlösa ut,
ådagalägga icke större barmhärtighet; många plocka bort ben
och vingar på sina offer, innan de svälja dem, andra åter
svälja sina rof lefvande, och dessa få i inälfvorna en
långsam död. Otaliga fiskar sluta sitt lif med att blifva
lefvande slukade af roffiskar eller fåglar, hvilket ej torde
plåga dem mindre än att af människan dragas upp med
en krok; och gå vi så ned till insektsvärlden, skola vi
finna, att det ej är bättre där. Äfven där äter den ene på
den andre. Många lefva inuti andra insekter för att bit
för bit förtära dem inifrån, andra fånga och fasthålla sina
rof samt äta af deras kött, tills offren slutligen dö, o. s. v.
Vi finna häraf, att den människa, som ser allt detta,
aldrig skulle känna annat än ett smärtsamt medlidande
och ett svidande hjärta, om hon ej tänkte: detta är
naturens lag, så måste det vara. Skulle människan ej ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
