Under röd flagg / 1891 / 10 (1891) Author: Hinke Bergegren Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nummer 2 - Arbetare! - Anarkismen, forts

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sin familje för svält, hälla leran i formen, — att tusentals människor
måste sätta lifvet på spel i kolgrufvorna för att skaffa fram deras stenkol,
som drifver de båtar och vagnar, med hvilka murstenen transporteras — att
tegelbararne få bära dem på sina skuldror uppför de branta stegarna o. s. v.

Du vet att en oändlig mängd krafter sättes i värksamhet, innan
huset blir färdigt, att det är dessa krafter, som uppföra huset, och icke
pängarna.

Du vet att de, som bo i dessa ståtliga hus, icke utfört något af
detta arbete, och att de, som arbetat, måste bo i de uslaste kyffen; och
dock blir du icke upprörd utan går och missunnar din kamrat, som
arbetar lika hårdt som du själf, bor i lika dåliga rum och äter samma usla
kost som du själf, men som en dag kan få den lyckan att förtjäna några
öre mer än du.

Hvar har du dina tankar, din omdömeskraft? Din tankekraft är
förslöad af ditt oändliga evinnerliga jag. När du är på arbete, måste du sköta
din syssla. När du vänder hem är du för trött att offra
samhällsförhållandena en timmes granskning; du nödgas förr tänka på hur du skall få
vecklönen att förslå.

Du har blifvit en maskindel i detta vidtgrenade hjulverk, hvars enda
mening tyckes vara att skaffa en hop onyttiga människor den möjligt
största njutning. Och samhällets försvarare hjälper troget till med att
förvrida din syn och släcka hvar ljusglimt, etthvart hopp, hvar tanke på
trots, som måste stiga upp i din själ.

Skall detta fortfara? Nej. Efter detta vill du börja att tänka.
Tidens strömningar komma att nå dig, genomsyra dig af harm öfver
det bestående och fylla dig med hopp om en bättre samhällsordning i
framtiden.

Kanske du till en början samman med mig vill offra en timme hvar
söndag från nu till nyår? Gör det! Kanske mycket kan utredas, klarna
redan därmed.

        På återseende!

                                                                Truls

                                                        (I Fedraheimen.)

Af Michael.

                                                                (Forts. fr. föreg. n:r.)

Innan jag närmare ingår på anarkismens hittills fastställda grundsatser,
tror jag det är skäligt att förutskicka en kortfattad öfverblick af dess historia.

Anarkismens historia är kort, men händelserik. Den har så att säga vuxit
fram ur den under åren 1864–66 stiftade Internationalen, som
hufvudsakligen stupade på generalrådets inom detta mellanfolkliga arbetareförbund
härsklystnad och egenmäktighet. Bakunin, nihilisten och anarkismens föregångare,
uppträdde första gången vid fredskongressen i Geneve 1867, vid hvilken
kongress flere internationalister voro närvarande. Här uttalade Bakunin
förkastelsedomen öfver den politiska och juridiska våldssstaten, hvilken skall
ersättas af på den fria federationens princip byggda kommuner — en nyhet,
som då väckte mycken sensation. På en påföljande kongress, som fredsligan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>