Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nummer 5 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vidare att ordföranden, hr Axel Börjesson, betedde sig till den grad partiskt,
att våra motståndare fingo svärta ned oss så mycket de orkade, hvaremot vi
fråntogos ordet då vi ville förklara oss. Ja, det gick en gång så långt, att
tvänne cigarrarbetare, tillhörande den »tänkande» majoriteten, stodo färdiga
att med knytnäfvarne som argument trumfa sin mening i en af de
opponerades för deras vishet omottagliga hjärna. Och vidare angående de uttryck
som vi vid detta tillfälle använde om föreningens majoritet, såsom »röstboskap»
»köpt majoritet» m. fl., undra vi om de ej voro berättigade vid detta tillfälle.
Vi skola nu afgifva vår förklaring angående den oredlighet vid
handhafvandet af partiets medel, som enligt tidningen Arbetets försäkran var
orsaken till vår exkludering. Hr Danielsson hotar med att, därest vi göra det
ringaste försök att framställa denna utvotering såsom härrörande från politisk
förföljelse, partiet skall få veta allt. Ah, det nöjet ska’ vi bespara er, hr
Danielsson! Partiet skall värkligen få veta allt, men af oss, inte af ef!
Med L. Chr. Nielsens räkenskaper för romanbiblioteket hänger det i all
enkelhet ihop på det sättet, att räkenskaperna för romanen »Albertine» blefvo
godkända hösten 1890, och hvad räkenskaperna för »Hvad gatan slukar» heter
det bland annat i protokollet för socialdemokratiska föreningens sammanträde
den 15 januari 1891, att sedan flera talare klandrat Nielsens handlingssätt
beslöts, att han skulle betala 8 kr. 93 öre, hvilket belopp han var skyldig
enligt revisorernas berättelse. Härvid fick saken bero. Alltså var den härmed
afgjord. Det omtalas ej i protokollet, att saken åter skulle upptagas — tvärtom
var den afgjord med, att Nielsen betalade sin skuld. Har Nielsen nekat att
göra detta? Nej, aldrig! Man anförde visserligen klander öfver det sätt, hvarpå
räkenskaperna blifvit förda, men hvarför klandrar man ej det sätt, hvarpå
tidningen »Arbetets» räkenskaper föras? Hvarför just oppositionens räkenskaper?
Hvarför kasta sten, då man själf sitter i glashus? Nej, säg rent ut mina herrar,
att man klandrar oss för att slippa kritik själf. Man följer den visa regeln,
att klandra andra för de fel man själf har.
Vidare ha vi Nils Wessel. Hans stora »oredlighet», som vid flerfaldiga
tillfällen blifvit framhäfd, består i följande. Socialdemokratiska föreningen
beviljade vid tvänne särskilda tillfällen ett belopp af 25 kronor åt redaktör Per
Eriksson i Göteborg. Wessel hade, som föreningens ordförande, i uppdrag att
afsända dessa medel. Det första af dessa belopp afsändes genast, men det
andra nådde, till följd af flera samstötande omständigheter, först tämligen lång
tid efter det att det blifvit beviljat, sin bestämmelse. Emellertid drogs denna
sak fram på ett föreningssammanträde i november månad och hr Danielsson
& C:o — som här såg ett lämpligt tillfälle att göra sig kvitt en obehaglig
oppositionsman — framstälde naturligtvis saken i den afskyvärdaste dager.
Beloppet var emellertid betalt rätt lång tid före sammanträdet och hela
historien skulle — ifall ej det varit en misshaglig pärson, som varit inblandad
däri — ansetts som slarf, förlåtligt hos en pärson, öfverhopad med göromål.
N. O. Westers »oredlighet» är följande. Han har liksom L. Chr.
Nielsen, varit expeditör för romanbiblioteket. När revisionen för detta blifvit
framlagd för föreningen och N. O. Wester beviljats ansvarsfrihet, begärde Wester
ordet och anhöll om anstånd med erläggandet af det kontanta belopp, omkring
30 kronor, som skulle finnas i kassan, på grund af, att han i flere månader
gått arbetslös. I den härpå följande diskussionen uppträdde bl. a. en af
styrelsens medlemmar, skräddaremästaren Carl P. Braun, och föreslog att
föreningen skulle som erkänsla för Westers nit för arbetarrörelsen och då han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
