Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nummer 6 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sitt arbetes frukter, den fulla utväcklingen af alla deras anlag; ett förnuftigt,
mänskligt och lyckligt lif.
Man skall icke komma och säga oss, att vi, bara en handfull mänskor,
äro för svaga att nå detta stora mål, som vi hafva uppställt.
Räkna, och se hur många af oss som lida under den bestående
orättfärdigheten. Vi bönder, som arbeta för andra och äta hafre för att våra herrar
skola få hvetet, vi utgöra millioner människor, vi äro så talrika att vi allena
bilda folkets massa.
Vi arbetare, som väfva siden och sammet, för att själfva kunna kläda
oss i trasor, vi äro icke mindre talrika. Och när fabrikspipan blåser för att
unna oss en stunds hvila, fylla vi gatorna som ett brusande haf.
Vi soldater, som hållas i så sträng disciplin, som få de kulor, våra
officerare ha kors och ordnar för, vi beklagansvärda, som hittillls icke ha förstått
bätttre än att skjuta på våra bröder, vi behöfva endast göra helt om för
att få våra befäl att blekna.
Alla vi, som lida och som hånas, vi utgöra tillsammans den stora
massan, vi äro oceanen som kan uppluka allt. Då vi vilja, är ett
ögonblick nog att kunna införa rätt och frihet.
Elände och uppoffring.
Under denna rubrik innehöll för någon tid sedan ett engelskt
bourgeois-blad en notis, som visar det bestående klass-samhället i dess rätta ljus.
»I lördags natt, så lydde notisen, upptäckte en förbigående
poliskonstapel något bylte eller hvad det var i en portgång. Då han såg närmare
efter, fann han två lefvande väsen, två barn, en flicka på 12 och en gosse
på 8 är. Flickan var klädd i några trasor, och en söndrig sjal hade hon
lagt öfver sin lilla bror, som sof. På konstapelns fråga svarade flickan i
sömnig ton, att deras föräldrar kastats ut på gatan då fadern var utan arbete och
icke kunde betala hyran. Gossen, en döfstum, var våt ända in på kroppen.
Skodonen han hade på sig voro nästan utan sulor. Själf var han så svag att
konstapeln måste bära honom till polisstationen, där, sedan de fått värma sig
framför kaminen, flickan berättade en rörande historia.
Deras föräldrar hade hyrt ett möblerat rum, och då hyran icke kunde
betalas, kastades de ut på gatan. Sedan de ett godt stycke af första natten
vandrat omkring i snöslasket, mottogos de på ett nattherberge.
Nästa dag gick vår pappa för att söka arbete, men vi följde mamma
omkring på gatorna tills hon fick så ondt i fotterna och vart så trött, att
hon inte orkade längre. På en gata förlorade vi min lilla bror, som jag
skulle söka upp; sedan jag gått flera timmar och sökt, träffade jag honom
framför en bagarbod. Vi gick tillbaka, där jag skiljts från mamma, men vi
kunde inte finna henne. Jag frågade, men ingen hade sett henne. Då jag
var rädd, hon blifvit öfverkörd, gick jag till några sjukhus och frågade om
hon var där, men ingen visste nå’nting. Just som vi insomnat, kom polisen
och förde oss hit, och jag får be, att man låter oss gå, då jag vill träffa
mamma. Jag har några pängar i fickan, som mamma bedt mej bevara, så vi
skulle kunna lösa ut fars värktyg så snart han får arbete.
De båda barnen skickades till arbetshuset; och på måndagen fördes de
inför polisdomstolen, då de anklagats för att drifva sysslolösa omkring på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
