Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En bal i ”Societeten”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunnat, såsom hon hälst skulle velat, underordna sin vilja
under mannens, utan där hon tvärtom måst kämpa
för uppehållandet af sina grundsatser och för
bevarandet af sin inre harmoni.
»Försök nu att hålla dig lite rakare!» sade
statsrådet. Arla rätade på sig, men blott för att strax
låta hufvudet sjunka igen.
Det undgick dock icke fadern, att denna böjda
hållning hade sitt egendomliga behag. Arla hade
skjutit upp i höjden mycket hastigt och formernas
utveckling hade blifvit efter; men den ranka,
finlemmade gestalten och det ungdomliga hufvudet med
sitt rika, ljusbruna hår hade något af behaget hos en
blomstjälk, som ej förmår att riktigt uppbära den
tunga blomkalken. Dessutom var drägten ypperligt
egnad att dölja bristerna och framhålla fördelarna af
detta utseende: en hvit, skir, broderad tyllklädning,
fodrad med blekrödt siden och garnerad med
halfutslagna Tea-rosor. Sömmerskan hade visat ett
verkligt konstnärsöga, då hon valt en sådan drägt till
denna gestalt och denna friska rena hy, som ännu ej
rynkats af nattvak eller vanstälts af puder.
»Jag är mycket nöjd med dig», sade statsrådet
efter slutad granskning och klappade den späda axeln,
som lindrigt skälfvande stack upp öfver klädningen.
Han ville gå, men Gurli kom nu fram och
kastade sig med armarna om hans hals.
»Pappa, får jag vara med i afton! bara en liten
stund!» bad hon i den mest bevekande ton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
