Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En bal i ”Societeten”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vanligen sätta ett litet papper mellan dörren till ett
skåp, där hon förvarade sina specerier. Syntes henne
detta vid hennes hemkomst i minsta mån rubbadt,
var hon öfvertygad om, att man öppnat dörrarna
med falska nycklar, och det blef då ett storartadt
uppträde, alla tjänarne skickades på dörren genast
och nya anstäldes följande dag.
Friherrinnan var ej angenäm som
sällskapsmänniska. Hon talade företrädesvis om tjänarnas dålighet
samt om hushållsdetaljer, som i allmänhet ej
intresserade damerna i societeten. Vanligen hade hon
också något affärssamtal med herrarne, hvilka då
alltid förvånades öfver hennes ovanliga
skarpsinnighet. Sin dotter lemnade hon fullständig frihet; de
båda växlade knappt ett ord med hvarandra och
tillbragte aldrig en afton ensamma tillsammans. Aurore
bråddes både till det yttre och inre på sin far, som
var död för många år sedan, och modern förstod
henne ej.
Nu kom den unga friherrinnan Lejonstedt, och
allas ögon riktades på henne. Hon var nyss gift,
och man var nyfiken att se hur hon skickade sig.
Hon var en liten uppkomling, brukspatronsdotter från
Bergslagen; farfadern, som ännu lefde, var genuin
bonde, men baron Lejonstedt hade tagit henne för
hennes pengars skull, det visste alla, och därför fick
man förlåta partiet, ty hans affärsställning hade varit
förtviflad, och hennes far ansågs bottenrik. Det händer
ju tyvärr ej så sällan i våra dagar, att en adelsman,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
