Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En bal i ”Societeten”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det roligaste, som fans på jorden. Hon var så naiv
och älsklig, sade herrarne. Och så hade hon dessutom
ett så anspråkslöst och vänligt sätt och var icke als
bortskämd, fastän uppfostrad i rikedom och öfverflöd.
Byråchefen var förälskad på fullt allvar; han gick
och hvälfde inom sig tankar på att föra fram sitt
frieri redan denna kväll. Om han blott vågade! Han
hade hjärtklappning och kände ångestsvett i pannan,
då han tänkte på, att hon kanske kunde säga nej.
Han såg riktigt tafatt ut bredvid henne. Hans
kärlek var blandad med vördnad, såsom vanligtvis är
fallet hos en ädelsinnad man — isynnerhet innan han
är fullt säker om genkärlek.
För statsrådinnan var det ett sviket hopp; men
icke så för Arla. Hvad var byråchefen för henne?
En mycket aktningsvärd man, utan tvifvel, men —
– – Han hade så rena, trohjärtade ögon, brukade
statsrådinnan säga.
Rena och trohjärtade, ja! Men det fans en annan,
hvars ögon sutto snedt, och som ändå kunde se på en
på ett sådant sätt, att det kändes genom de nedslagna
ögonlocken — ty slå ned ögonen, det måste man
göra för denna blick.
Nu flyttades färdigdukade bord in i salen och
supén började. Damerna höllo sig på långt afstånd
från borden och läto servera sig af herrarne, som
kilade af och an som vaktmästare och själfva knapt
fingo tid att äta det ringaste.
Arla lät sig serveras som de andra, medan hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
