Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En bal i ”Societeten”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som beundran. Hon fann henne mycket öfverlägsen
och kände sig själf så liten och obetydlig bredvid
denna lysande stjärna. Ja, när man var så vacker
som hon, hade man kanske rättighet att vilja glänsa
och beundras af tusenden. Själf var hon tacksam,
om blott ett enda hjärta klappade helt för henne.
»Jag tycker det är tillräckligt att vara vacker
för dem man håller af», sade hon, blygt.
Aurore fyrade af en af sina ögonraketer, men hon
brydde sig ej om att svara. Hon fortsatte att tala
om sig själf.
»Ibland gripes jag af en sådan lust att göra
något galet», sade hon, »åh, det skulle vara en fröjd
att chokera hela societeten! En gång funderade jag
starkt på att gifta mig med en konstberidare.»
Just som hon yttrade detta, kom grefve Kagg
fram och drack med henne.
»Hvad tycker fröken om honom?» frågade Aurore
oväntadt, då han åter aflägsnade sig.
»Jag tycker, att han ser ovanligt dum ut», sade
Arla, uppriktigt.
Detta yttrande tycktes roa Aurore; hon började
skratta.
»Dum! Hvad fröken är sträng. Man påstår, att
han skall bli min man», tillade hon allvarsamt.
»Det kan jag inte tro — det är omöjligt!»
utbrast Arla.
*Ja, jag medger att jag skulle föredra en
konstberidare», sade hon skrattande. »Men sådana saker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
