- Project Runeberg -  Ur lifvet / Första samlingen. En bal i "societeten" ; En stor man ; En triumf ; Dömd ; Doktorns hustru ; Sesam öppna dig! ; Tvifvel /
67

(1882-1893) [MARC] [MARC] Author: Anne Charlotte Leffler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En bal i ”Societeten”

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kläda sig, bröt paroxysmen fullständigt lös; hon
kastade sig baklänges i soffan och skrattade och
snyftade på en gång, medan alt fler damer kommo in
och ängsligt sysslade omkring henne.

Under tiden stodo Minnie och byråchefen i ett
hörn af salen, där de, tack vare det allmänna
afskedstagandet, lyckades förblifva tämligen obemärkta.
Han höll hennes hand och hans ögon glänste af
innerlig ömhet och kärlek. Han hade slutligen fått
mod att uttala det ord, som han gått och burit på
hela aftonen, och hon hade svarat ja utan tvekan.
Nu hviskade han till henne något om att han ej var
värd den stora lycka, som kommit på hans lott, och
att han nästan tvekade om det vore rätt att binda
hennes unga, knoppande lif vid hans allvarliga och
arbetsamma tillvaro. Det enda, som lugnade honom,
var den tanken, att hon väl i alla fall en gång skulle
gifta sig, och att männen i det hela vore ett dåligt
slägte, hvaribland ingen enda var henne värdig, men
att hon i alla händelser aldrig kunde få någon som
älskade henne mer än han.

Minnie mottog dessa innerliga, varma
försäkringar, som voro uttrycket för en ädel och högsinnad
mans bästa känslor, med ett litet leende på sitt
uppåtvända ansigte och med gropar i kinderna. Hon tycktes
lyssna till honom, men hans ord snuddade i själfva
verket förbi henne, utan att beröra henne djupare.
Det var ej egentligen på hans kärlek hon i detta
ögonblick tänkte — hon höll redan på att i tankarne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:34:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urlifvet/1/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free