Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En stor man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en högljudd snyftning. Tjänarne, som stodo i en
halfcirkel kring sängen, blefvo smittade af denna
häftiga rörelse och började äfven gråta och snyfta.
Endast Hedvig tycktes oberörd af den upprörda
sinnesstämningen omkring henne; hennes ögon voro fästa
med ett ångestfullt forskande uttryck på den sjukes
ansigte. Hon såg hur hans blick irrade oroligt kring
rummet, och de blodlösa händerna, som grefvinnan
hade lagt tillsammans till bön, arbetade nervöst.
Presten hade öppnat sin handbok och skulle just
börja läsa en bön, då grefven vinkade sin dotter till
sig. »Jag vill ha ett löfte — ett löfte!» hviskade
han. »Om jag ej hinner fullborda min själfbiografi,
så måste du fortsätta där jag slutar. Du ensam
känner och förstår mig — jag vill ej blifva dömd af
främmande, som endast skola missförstå och
vanställa mina bevekelsegrunder. Vill du gifva mig detta
löfte?»
Ett drag af häftig smärta flög öfver Hedvigs
ansigte.
»Älskade pappa», hviskade hon. »Du skall ej
tänka på sådant just nu. Ser du, pastorn är färdig
att börja den heliga akten.»
»Men jag är icke färdig», hviskade han tillbaka.
»Jag har ingen ro, förr än jag fått ditt löfte.» Han
lyfte svagt sin vänstra hand med ett försök att fatta
hennes.
Hedvig vände sig bort för att ej nödgas se dessa
feberaktiga, ängsligt bedjande ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
