Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dömd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DÖMD.
Holm sprang upp för trappan till sin bostad och
stängde dörren med dubbla lås, som om han fruktat
att vännen skulle följa efter honom med sina
välmenta förmaningar. Han hade ett behof att vara
ensam med sina drömmar; och medan han större
delen af natten gick af och an i sitt rum, utarbetade
han i fantasin sitt kärleksförhållande till den vackra
ryskan ända in i de minsta detaljer — från det
första mötet, genom passionens olika grader af stegring
och aftagande ända till den slutliga tröttheten och
ledan.
»Nu är han visst så där som han kallar
inspirerad igen», sade den beskedliga, gamla frun, som
städade åt honom, och som mången natt fick ligga
vaken för hans oroliga gång af och an i rummet
bredvid hennes. »Nu får man nog höra en ny vers
af honom i morgon.»
Ty Holm var skald, och om morgnarna då den
gamla frun kom in med kaffet hade hon ofta hört
honom högt deklamera de verser, han diktat om
natten. Han var mycket uppburen inom en talrik krets
af vänner och några af hans dikter hade redan
hälsats öfver hela landet med en sådan entusiasm, att
man nästan väntade att han skulle blifva en värdig
efterträdare till Runeberg.
Han var estetiker till hela sin lifsåskådning och
hans hela lif hade varit ett estetiskt njutningslif,
aldrig utsväfvande i simplare mening, men ständigt
sökande mättnad för fantasins oroliga trängtan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
