Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dömd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skiljas från dig — men då du nu i alla fall ej har
något hem — vill du följa mig dit som min hustru?»
»Ah, du är tokig!» sade hon och drog undan
sina händer. »Du skulle slå dig ned som skollärare
i en småstad, du, en skald!»
»Och lefver icke vår störste skald, Runeberg,
lycklig och ärad som skollärare i lilla Borgå?»
»Det kan väl hända. Men så är väl också hans
hustru ’une petite bourgeoise\ Men jag — jag skulle
hamna som en liten skollärarfru i Borgå!»
Det gick ett stygn igenom honom vid hennes
hånfulla ton. Skaldehemmet i Borgå var för honom,
liksom för alla hans landsmän, typen för ett hem i
äkta, nordisk mening; en fridfull, lugn tillflyktsort,
främmande för all verldslig äflan, helgad genom
arbete, kärlek och sympati. Midt under hans yraste
ungdomslif hade ett sådant hem ofta hägrat för hans
inbillning såsom den hamn, där han skulle söka lugn
efter lifvets stormar.
Han kände ju också ett sådant hem af egen
erfarenhet — hans eget föräldrahem, det stilla,
gammaldags enkla presthuset på landet, dit han alltid
brukade resa, då han kände behof af ro och harmoni
för att kunna arbeta. Och hon vågade skratta däråt,
hon, som icke ens var värdig att träda öfver dess
tröskel!
Men hon hade rätt. Det var dåraktigt, ja, det
var nästan en hädelse att söka ett sådant hem som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
