Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dömd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så bra som han. Men nu gick det långsamt och
hans händer voro obehagligt kalla och skälfvande.
»Hu, du är som en isbiti — Nå, skall du sitta
och skrifva i natt igen? Kommer du inte och
hämtar mig?»
»Neji» sade han, i det han stack in den sista
nålen i hennes hår. »Det är så vackert månsken i
kväll och det har töat starkt i dag — jag har lust
att göra en tur på skridsko — jag tror att isen ligger
blank ända ut till Sveaborg.»
»Du öfvervinner då aldrig din gamla romantiska
natur», inföll hon skrattande. Hon tog en liten spegel
från bordet och granskade noggrant sin nacke.
»Isen är väl säker?» sade hon, i det hon ruskade
på hufvudet för att känna efter, om blomman satt fast.
Han såg på henne med ett bittert leende.
»Den sitter säkert», sade han. »Du kan dansa
hela natten, utan att tappa den.» Och därefter tilläde
han mer för sig själf än som svar på hennes fråga:
»Det går ett svagt bälte närmast Sveaborg».
»Akta dig då för det», framkastade hon
vårdslöst, i det hon gick.
Han stälde sig vid fönstret för att se henne fara.
Oljudet tystnade ett ögonblick, då hon helt djärft
visade sig på trappan. Hon stod där barhufvad med
juveler öfver pannan, en fotsid pels föll löst
kring-hennes axlar och månen belyste hennes bleka ansigte
med de flammande ögonen. Hon räckte ut handen
med en befallande åtbörd, så att man såg armbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
