Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dömd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Gå inte — min far — gå inte!» bröt han ut.
»Säg mig blött först ett ord. Jag har handlat orätt
— jag har gjort er sorg där hemma — men om
någon skall kunna förlåta en felande, borde det väl
vara hans föräldrar. Min far — jag är fruktansvärdt
ensam! Jag kan inte bära det längre — jag behöfver
din förlåtelse — bara ett enda ord — och du skall
inte behöfva se mig mer — jag menar — du skall
inte återse mig förrän — förrän — — »
Fadern hade vändt sig om och lade nu sin gamla,
knotiga, darrande hand på sonens axel.
»Herren är den, som dömer!» sade han med
någonting frigjordt i stämman. »Jag är blott Hans
ringa tjänare — och jag är din far — jag dömer dig
inte. Vill du komma hem, ,så gör det — och låt oss
då närmare talas vid.»
»Tack!» utbrast Georg och förde den gamles
hand till sina läppar. »Tack, och förlåt!»
Han kysste häftigt handen gång på gång.
Fadern plågades synbart af hans våldsamma
sinnesrörelse. Han drog sakta undan handen, satte på sig
hatten och sade än en gång, i det han gick: »vill
du komma hem, så gör det! Jag reser i morgon —
du kan ju följa med, så få vi talas vid.» —
Georg sjönk ned i skrifstolen, lade pannan emot
bordet och händerna knäppta öfver hjässan. Så satt
han länge, alldeles stilla. Slutligen reste han hufvudet
och strök med båda händerna tillbaka håret från den
brännheta pannan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
