Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Doktorns hustru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öppnades och stängdes, snabba steg ilade upp och
ned för trapporna. Utanför porten stod åter vagnen
från prestgården.
Hon ilade ut i korridoren, träffade där en
jungfru och frågade, om doktorn var hemkommen.
»Ja.»
»Och hur är det med gossen?»
Jungfrun såg brydd ut och svarade tvekande:
»Han är visst bättre».
Helena blef ett ögonblick stående på trappsteget.
Hennes man hade förbjudit henne att komma in till
honom, men hon måste dock veta något om sitt barn.
Då trängde i detsamma till hennes öron en svag,
ack, så svag stämma: »Mamma! mamma! Jag vill
ha igen min mamma!»
Ljudet kom ifrån barnkammaren, detta rum, som
nu i flera veckor hade stått tomt och hvilket hon
under den tiden ingen gång hade beträdt. Hon ryckte
upp dörren och i nästa ögonblick låg hon på knä vid
sitt barns bädd och öfverhöljde hans händer med
kyssar i det hon grät högt.
, Doktorn kom i detsamma in i rummet.
»Hvad vill det här säga?» utbrast han. »Här
måste vara tyst!»
Helena häjdade ögonblickligen sina tårar, reste
sig upp och kastade en bevekande blick på sin man.
Hennes ögon bådo under den djupaste ångest, att
hon ej åter skulle blifva förvisad ur barnets närhet.
Doktorn förstod hennes blick, skickade ut skö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
