Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Doktorns hustru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom genast resa hit.» — »Men jag tror inte på
honom», sade Helena mycket stilla.
Doktorn vände sig skarpt emot henne. »Såå!*
sade han. »Och hvarför inte, om jag får fråga?»
»Emedan han är ryktbar», svarade hon i samma ton.
Doktorn såg på henne som om han trodde att
hon ej vore fullt redig; men hon fortfor på samma
lugna, dämpade sätt:
»Jag- tror inte längre på ryktbarhet. Jag tror
inte längre att en ryktbar man är en stor man. Jag
har sett så mycken litenhet bredvid så mycken yttre
storhet»
Doktorn stod en stund stilla liksom besinnande
sig; vreden sjöd inom honom. Han, som ingen
vågade motsäga, nödgades höra sådana ord af sin hustru
— af en hustru som så djupt förödmjukat sig inför
honom och som han trampat i stoftet. Han
be-herskade sig dock och lemnade rummet utan att
svara.
En liten stund därefter klädde sig Helena och
gick ut; hon tittade ängsligt upp och ned åt torget,
då hon kom i porten, och då hon öfvertygat sig om
att inga bekanta syntes till, drog hon slöjan tätt
omkring sig och gick skyggt och fort nedåt en gata.
Hon hade aldrig gått ut annat än i skymningen alt
sedan det stora uppträdet i hennes hem. Hon visste
att hon var allmänt föraktad, och hon bäfvade för
att läsa detta i de mötandes ansigten.
Hon kom till ett anspråkslöst hus vid en mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
