Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Doktorns hustru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
telse — tanken att du kanske skulle rycka mig från
hans sida, medan han låg där döende och kved efter
mig — det var den tanken som höll mig uppe och
gaf mig öfvermänskliga krafter. Men nu är det
redan slut — nu orkar jag inte strida längre! I dag
har jag åter druckit.»
Hon gjorde ett uppehåll och det for ett
smärtsamt drag öfver hennes ansigte.
Doktorn brusade upp.
»Men hur har du kunnat komma åt...? Jag har
ju förbjudit...!»
»Ack», sade hon med plötslig bitterhet, »det
är mycket bekvämt att bara förbjuda utan att
öfver-vaka — men därmed är jag inte hjälpt — jag
behöfver kraftigare stöd. Och därför — då du i nästa
vecka reser ut med Rutger till prestgården — då
reser också jag bort — du skall inte vidare behöfva
blygas för mig.»
»Du reser bort? Hvart skulle väl det vara?»
»Jag reser utrikes till en vårdanstalt för sådana
sjuka som jag. Ty jag vet nu, att det fins sådana
anstalter. Och jag vet nu, att det är en sjukdom som
jag lider af, inte en last som jag hemfallit åt. Ack,
hvarför har du inte varit nog barmhärtig att säga
mig det? Hvarför har du utan miskund öfverlemnat
mig åt det förfärligaste själfförakt? Hvarför skulle
jag först af en främmande läkare fa höra dessa
räddande ord: ’det är inte en last, det är en sjukdom
en sjukdom, för hvilken det finnes bot’.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
