Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Doktorns hustru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Din enda uppgift!» utropade han och drog henne
till sig. »Är du då inte äfven min hustru?»
»Du glömmer», sade hon allvarligt, »att om jag
också skulle lyckas att bli botad, så har jag dock
alltid det onda i blodet. Och inte skulle du väl än
en gång vilja ta till din hustru en kvinna, som kanske
skulle skänka dig drinkare till söner?»
Han lät armen sjunka som han lagt om hennes
lif; hennes ord hade gifvit honom ett styng i hjärtat.
»Ah, jag förstår!» utropade han med
uppflammande vrede. »Jag förstår nu, hvarför det faller sig
så lätt för dig att så där lugnt och beslutsamt
öfver-gifva din man, som du dock svurit att älska i hela
ditt lif. Du älskar mig inte längre.»
»Nej», svarade hon lugnt. »Du har rätt, ja g
älskar dig inte längre. Man älskar inte längre efter
att ha gått igenom hvad jag gjort.»
Han var icke beredd på ett sådant svar; utan att
han själf gjort sig reda därför, hade han dock alltid
ansett hennes kärlek som en säker nödhamn, som ej
af några stormar kunde upprifvas.
»Då du kommer tillbaka skall jag således ingen
ting vara för dig?» utbrast han.
»Jag skall aldrig glömma att du är mitt barns
far», svarade hon mildt. »Och att du varit min första
och enda kärlek!»
Han drog henne till sig och hon lutade ett
ögonblick sitt hufvud mot hans bröst; därefter såg hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
