Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvifvel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
motstå. Därefter .gled hon ut ur rummet; hennes
lätta steg hördes ej på den tjocka mattan, man
förnam endast frasandet af hennes sidenklädning och en
svag doft af violer — och draperiet föll igen bakom
henne.
Ellinor, som stått försjunken i tankar, upplyfte
plötsligt hufvudet och utbrast med liflighet: »Ni gör
orätt i att håna, ni, som skulle kunna öfvertyga!
Hånet är blott ett fattigdomsbevis — det vet jag af
egen erfarenhet — ett lättvindigt vapen, som man
tillgriper, då man endast vill rifva ned men ingenting kan
bygga upp i stället. Men ni som är nog lycklig att
ega ett positivt lifsinnehåll — ni borde icke så där
med hän stöta tillbaka en själ, som ni kanske skulle
kunnat vinna.»
»Jag ber fröken, för all del, håll upp ett
ögonblick!» af bröt han. »De största och betydelsefullaste
ord halka öfver edra läppar med en sådan ledighet
och snabbhet, att jag mister anden. ’Ett positivt
lifsinnehåll! — en själ, som skulle kunnat vinnas! — ett
tvifvel, som omfattar både himmel och jord!’ — alt
detta tycks för er vara något mycket alldagligt och
enkelt. ’Ja£> far inte på balen i afton — min syster
får fara utan mig — jag ger inte min själ åt Gud i
afton — han får reda sig utan mig’.
Men jag skall säga er, min fröken, att det är
inte på det sättet, ni tror, som man vinner själar.
De själar, som vinnas genom en stunds vältalighet,
genom att man uppskakar känslan och hänför in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
