Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvifvel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Adrian utöfvade på henne tillväxte oupphörligt; men
ju mer hon kände sig drifvas mot ett oåterkalleligt
beslut, ju starkare blefvo hannes tvifvel och inkast
mot en lifsåskådning, som fordrade offret af hela
hennes personlighet.
Hon hoppades att komma till större klarhet med
sig själf, då hon blefve skild från honom för en tid;
och hon drefs också af en halft omedveten längtan
att få i fulla drag insupa all lifvets skönhet och glädje,
innan hon beträdde den själfförsakelsens väg, som hon
såg i dunkla konturer utstakad för sitt framtida lif.
Resan hade blifvit mycket hastigt beslutad, och
Adrian hade ej ännu hört talas om den, då Ellinor
annandag pingst på eftermiddagen gick upp till
diako-nissanstalten för att höra hans afskedstal till sina
nattvardsbarn, som dagen förut hade gått till skrift.
Det var i slutet af Maj, men vintern hade varit
lång och våren sen, så att träden ännu stodo alldeles
bara, hvilket gjorde ett underligt onaturligt intryck
nu, då en mycket stark hetta plötsligt hade infunnit
sig. Ellinor var riktigt matt, innan hon i den
glödande eftermiddagssolen hade sträfvat upp för alla
de södra backarna. Uppkommen på den öfversta
platån, där det lilla kapellet ligger, dröjde hon i
skuggan af muren för att svalka sig. Adrian kom i
detsamma for att gå in i kyrkan, och som det ännu
var god tid, stannade han och talade vid henne.
»Har fröken gått den långa vägen i värmen?»
frågade han.
Edgren, Ur lifvet. I. 3:e tippl. iy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
