Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvifvel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knoppar för dem. Få äro utvalda. Skulle väl någon
af dem blifva en af dessa få?
De stannade utanför kyrkdörren för att än en
gång innan de skildes få se en skymt af läraren, till
hvilken de alla blickade upp med hela den hänförelse
och beundran, som är naturlig hos unga flickor i detta
utvecklingsstadium. Ellinor stod ett stycke bakom
deri dubbla raden af läsflickor, då Adrian gick förbi
med en vänlig hälsning. Han såg henne ej först, men
just som han skulle gå ned för trappan till den nedre
terrassen och för sista gången vände sig om för att
nicka farväl till flickorna möttes deras blickar och
han stannade ofrivilligt på trappsteget och såg pä
henne med ett uttryck, hvars mening hon ej rätt
förstod. Han lyfte på hatten för henne och gick
vidare. Då hon några minuter efter kom ned pä
diakonissanstaltens gård midt ibland alla läsflickorna
såg hon honom stå där vid sidan af vägen i skuggan
af huset och med hatten i handen. Han var blek
och torkade sig med näsduken i pannan. Hon ville
gå förbi, men han häjdade henne och räckte fram
sin hand. »Jag skall ej träffa er vidare före er resa»,
sade han. »Vill ni inte säga mig farväl?»
»Jag reser inte», svarade hon med sänkta ögon
och en liten darrning på stämman.
Han satte häftigt på sig hatten och stoppade
näsduken i fickan. »Jaså!» sade han och drog djupt
efter andan. Därefter tilläde han lågt och brådskande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
