Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvifvel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
soluppgången. Luften, som eljest varit ovanligt mild,
hade plötsligt af kylts, damerna fröso i sina tunna
drägter och slöto sig tätt tillsammans med armarna
om hvarandras lif. Det hade mulnat till, så att
hvarken månen eller stjärnorna längre syntes*, det var
just ingenting vidare att se rundt omkring det
mörknande vattnet. Till och med de mest romantiska i
sällskapet började i all stillhet önska att de läge i
sina varma sängar.
Det var Bernhards tur att sörja för
underhållningen och söka lifva stämningen. Han steg upp
för att hålla ett föredrag.
»Solen, månen och stjärnorna», började han med
komisk patos, »vägra oss i detta ögonblick alla sitt
ljus. En naturlig förstämning har gripit oss. Och
här står jag med den förmätna afsigten att genom
mina ord söka skingra det mörker, som i denna stund
omger oss. Mitt herrskap, när man saknar och
längtar efter någon, som man håller kär, hvad kan man
då göra bättre än tala om den saknade. Låt oss
därför tala litet om solen, månen och stjärnorna, och
låt oss också i vår hågkomst innesluta vinden, som
vägrat att med sin närvaro underhjälpa vårt
framåtskridande. Ja, tro nu bara inte, att jag ämnar hålla
en astronomisk föreläsning! Då jag säger, att vi
skola tala om solen, månen och stjärnorna, är detta
blott ett symboliskt uttryckssätt — jag menar
egentligen, låt oss tala om det sköna — låt oss tala om
njutningen, nöjet, lyckan och — hm — om kärleken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
