Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvifvel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tviflan — dessa äro de enda alternativ lifvet
erbjuder. — Men jag vill hällre att du skall vara
lättsinnig än förtviflad, min Tea», tilläde hon vekt och
kysste henne på pannan.
»Men för mig, som en gång börjat att dricka ur
förtviflans bägare» — hon sköt undan Tea, reste sig
upp och gick framåt golfvet med sänkt hufvud och
knäppta händer — »för mig finnes ingen annan
möjlighet än att tömma den till sista droppen!» Hon
stod stilla en stund i samma ställning och det långa,
ljusa håret föll ned öfver pannan och ända till medjan.
»Ella!» sade Tea, sorgset.
Hon lyfte hastigt upp hufvudet, strök tillbaka
håret och räckte Tea handen. »Var inte ledsen för
mig!» sade hon med ett svagt leende. »Kanhända
skall jag slutligen på botten af bägaren finna de tre
äkta perlorna: tron, hoppet och kärleken.»
Den heta sommaren efterträddes af en regntid,
som aldrig tycktes vilja taga slut. Himmelen var
liksom öppen och det öste ned både natt och dag.
Arwidsons voro återkomna till Stockholm och
det nyförlofvade paret var oupphörligt på visiter och
bjudningar. Tea hade aldrig tyckt om sin svåger
men hon gjorde det nu mindre än någonsin, då
hennes fästman uttryckte den lifligaste antipati för
honom och så mycket som möjligt undandrog sig hans
sällskap. Han påstod, att Adrian lade ett sådant band
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
