Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvifvel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ten af luft tagit för mycket på hennes krafter. Hade
hon blifvit borta ett helt år — och allra hälst, hade
det varit möjligt att helt och hållet skilja henne från
mannen, så kunde hon kanske ha repat sig.»
»Kunde kanske —», upprepade fru Arwidson
bleknande. »Doktorn tror då, att det är så
allvarsamt?»
»Ja, det är så pass allvarsamt, det kan vara, ty
hon har ju inte ett spår till krafter att bygga på.»
Med dessa föga tröstande ord gick den knarrige
men som läkare outtröttlige doktorn.
Han kom igen flere gånger om dagen. Den
sjuka var mycket plågad de första dagarna. Hon hade
oupphörliga uppkastningar och frossanfall, som räckte
hela timmar, dessemellan feber. Hon hade dessutom
flygande nervsmärtor i alla leder, och det enda som
lindrade dessa var en sakta men oaflåtlig gnidning.
Adrian kunde stundom ligga på knä vid sängen en
hel timme utan afbrott och stryka henne på händerna
och uppåt armarna samt mellan axlarna, der i
synnerhet smärtan satte sig. Hon hade en mängd infall
och nycker och var mycket svår att tillfredsställa.
Än klagade hon öfver, att hans händer voro för kalla,
än voro hans rörelser för hastiga eller han lyckades
ej påträffa det rätta stället, där det gjorde ondt.
Ingen annan än modern fick ge henne medicin; om
sköterskan räckte henne den, påstod hon, att hon tagit
orätt flaska. Och Tea ville hon jämt se sittande vid
sängfoten i ljusa och vackra toaletter, som hon stän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
