Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
småningom fått något stereotypt. Hon hade samma
småleende för alla. De stora mandelformade halföppna
ögonen kunde stundom blixtra till som om det
plötsligt tändts en eld i dem men blott för att genast
återtaga sitt vanliga, kalla uttryck. Denna lilla
kastning med ögonen var instuderad liksom hela hennes
sätt för öfrigt, och ingen anade det inre uppror, den
tärande längtan och den oroliga rörliga fantasi, som
dolde sig under detta helgjutna yttre.
Ännu ett frieri fick Aurore mottaga denna samma
afton. Societeten upplöstes för sommaren och alla
voro därför angelägna att få sina affärer på det klara,
hvarför Aurore ingalunda var den enda, som nu hade
att bestämma öfver sitt öde. Höst och vår, efter
vinterns baler och sommarens badortslif firas ju de
flesta förlofningar.
Baron Gripenfeldt var militär vid ett
rangregemente, hade lefvat tämligen vildt, men ansågs nu ha
»rasat ut», och som han gjort af med hela sin
förmögenhet, fann han det vara på tiden att se sig om
efter ett rikt parti. Det föll honom icke in annat
än att han blott hade att välja — sådana män som
han göra ju alltid lycka hos damerna, det visste han
— och en gång i ett gladt lag, då man talat om
fröken Bunges oåtkomlighet, hade han svurit på, att
hon skulle gifta sig med honom och ingen annan.
Men Aurore fann det nästan vara en
förolämpning af en man i hans ställning att fria till henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
