Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fiskskepnad ända till dess hon till sin stora förnöjelse såg
dem tappa stjärten och blifva sannskyldiga grodor i
sin bästa ålder.
Några foglar, som hon tagit under sitt särskilda
beskydd, vållade henne mycket bekymmer. Det var
ett par svarta och hvita flugsnappare, som hade ett
gammalt bo en björk vid gafveln af byggningen.
Aurore tyckte om dem för deras vackra sång och
såg med ovilja ett par stora göktytor föra krig mot
dem i afsigt att inkräkta deras rättmätiga egendom.
Oaktadt alt det fysiska och moraliska understöd hon
gaf de belägrade, såg hon dock en dag sina
skyddslingar borta, och göktytorna tillkännagåfvo med sitt
obehagliga pipande att de nu voro herrar på täppan.
I sin rättvisa harm tillgrep Aurore nu en liten
assuransspruta, som stod i förstugan, och i spetsen för
gårdens tjänstepersonal kommenderade hon
belägringen. Den kalla duschen hade åsyftad verkan,
inkräktarne flydde snopna och de små flugsnapparne,
som stumma åsett slaget från ett angränsande träd,
och som tycktes förstå att angreppet gjordes i deras
intresse, kommo nu glada tillbaka till sitt bo och
började sjunga och jubla med full hals.
Friherrinnan kom i det samma ut och gaf till ett
skrik samt var nära att svimma af förskräckelse vid
åsynen af brandsprutan, Aurores våta klädning och
den lilla folksamlingen på gården. Hon lefde i en
ständig fruktan för en eldsolycka och såg redan
huset stå i full låga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
