Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och sedan ville hon gå ut på den yttersta
klipphällen, den där hon halkat den där natten då han
stod nedanför och tog emot henne — hon ville ligga
stilla med slutna ögon och låta sig glida — glida
sakta utföre. Hon kände den kalla, salta vågen, som
kröp alt längre upp på klippan, nu nådde den henne
— den lilla busken, i hvilken hon ofrivilligt höll sig
fast började lossna — ännu en våg och hon lyftes
upp från klippan och slungades ut — men nu greps
hon af samma fasansfulla känsla, som den där natten,
hon gaf till ett ångestrop och for upp på golfvet med
händerna knäppta öfver pannan. —
Röster i salongen! Det kommer någon
främmande. För sent att obemärkt stänga dörren!
Friherrinnans röst, blid, förbindlig:
»Vi ha väntat baron alt sedan vi kommo till
staden. Min dotter är inne hos sig — jag skall bedja
henne komma ut.»
I detta ögonblick kände Aurore det, som om
något hade dödt inom henne. Hvad lönade det att
kämpa emot — hvad tjänade det till att söka döden —
hon visste nog att hon ej skulle hafva mod att
fullfölja detta beslut. Dödsångesten skulle fatta henne i
det afgörande ögonblicket, och hon skulle begärligt
gripa ett halmstrå för att rädda sig — liksom hon
nu grep den eländiga räddning, som erbjöds henne.
Hon visade sig i dörröppningen under den
upplyftade portièren och strax därefter fick friherrinnan
ett ärende ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
