Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gånger. — Och det är i alla fall ’ikke noget for
Bömene, sa’ Uglemor’», tilläde han med ett försök
att anslå en skämtsam ton. »Hvad har du att göra
med alt det som är sorgligt här i verlden? Jag ser
tillräckligt däraf. När jag kommer hem, vill jag ha
litet solsken. Seså, skjut inte ut läpparna så där,
det klär dig inte.»
Han satte henne på sitt knä, kysste henne och
jollrade med henne, tils hon slutligen ej kunde låta
bli att draga litet på munnen.
»Gudskelof, nu lyser solen upp igen», sade han
lättad och reste sig. »Låt oss nu äta middag och
så skall jag se till, om jag inte kan gå med dig på
konserten i afton, som du så gärna vill.»
Det for en skugga öfver hennes ansigte.
»Tack, jag bryr mig inte längre om konserten»,
sade hon.
Det gjorde doktorn ledsen. Det var detta
obegripliga med henne, att hon alltid blef liksom
missnöjd, då man erbjöd henne ett nöje eller en gåfva,
som hon förut önskat sig.
Emellertid gingo de till bords och funno som
vanligt matbordet prydt med blommor och frukter.
Detta var Ninas verk, och den enda del hon tog i
anordnandet af middagen. Hon visste ingenting om
maten — det var hushållerskans sak — hon var till
och med så likgiltig, att hon ej ens märkte om maten
var väl eller illa lagad, hvarför doktorn alltid vände
sig direkt till hushållerskan med sina anmärkningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
