Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och lekande med henne, skulle knappt kunnat känna
igen den allvarsamme läkaren med det alltid lugna
och vänliga, men litet kyliga sättet och de
genomträngande grå ögonen, som hade en vänlig och öppen
men dock kall blick. Han var högt uppburen som
läkare och rönte det mest hängifna förtroende af sina
patienter. Blott han visade sig, blef det vanligtvis
lugn och hoppfullhet i sjukrummet; hans låga men
klara stämma, hans lätta gång och högburna hufvud
ingåfvo öfver alt sympati och förtroende på samma
gång som en ganska hög grad af respekt. Det skulle
aldrig kunnat falla någon in att vara olydig mot
någon af hans befallningar; han var för sina patienter,
framför alt naturligtvis de kvinliga, ett slags halfgud,
som stod öfver alla andra dödliga.
Då han gifte sig, hade kritiken öfver hans hustru
ej varit af de mildaste. Alltid gifte sig öfverlägsna
män med sådana där små näpna dockor, det var för
sorgligt! Många bittra tårar fäldes i smyg den
dagen, hans förlofning blef bekant, och han var ej
så alldeles okunnig härom, ty det hade mer än en
gång händt honom att han hade fått mottaga
grann-laga förtroenden af kvinliga patienter, som i sitt
försvagade och nervösa tillstånd ej längre ens önskade
att göra någon hemlighet af att han var herre öfver
deras öde. Anonyma och undertecknade biljetter,
svimningsscener och dylikt hade ofta förekommit,
men han mottog alt med denna, lugna
öfverlägsen-het, hvari kanske hans förnämsta tjuskraft bestod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
