Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sådan här dag», sade han. »Skulle du bara stå och
se på, när alla andra öppnade sina små paket.»
Det var något i dessa ord, som sårade henne
djupt. Var hon då verkligen så själfvisk, att hon ej
skulle kunna glömma sig själf och vara lycklig bara
af andras glädje.
På aftonen, då doktorn kom in till henne i
sängkammaren, låtsade hon sofva — men han märkte,
att hon låg och grät med hufvudet i kuddarna.
Det skar honom i hjärtat att höra det. Hur
misslyckad var inte hela idén med denna
barnbjudning. Den skulle ju helt naturligt väcka till lif den
saknad och den modersinstinkt, som slumrade hos
henne.
Han kunde ej säga något för att trösta henne.
Var icke hennes sorg äfven hans?
Men något måste göras för att förströ henne,
gifva henne mer sysselsättning. Hon var för mycket
ensam — han var ju ständigt upptagen, och de hade
mycket litet umgänge. Han gick ej gärna bort om
aftnarna, hans praktik tilltog altjämt och han var
öfveransträngd redan, ehuru ännu i sin bästa ålder.
Ett helt lif af oaflåtligt, strängt arbete ända från den
ålder, då andra barn ej ännu lemnat lekstugan, och
försakelser under de vigtigaste utvecklingsåren hade
undergräft en af naturen väl organiserad fysik; han
anfölls ofta af en stark trötthet och hade emellanåt
vissa hjärtsymptom, som oroade honom. Han kände,
att han måste vara försigtig; och dock — kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
