Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jäg vågar knappt tro något än», sade han och
reste sig samt sköt henne ifrån sig litet tvärt. Han
såg upprörd ut och hade fatt tårar i ögonen.
»Emellertid blir det inga baler af tilsvidare»,
tilläde han.
Han vände sig nu plötsligt emot henne igen och
slöt henne häftigt och innerligt intill sig.
Återstoden af vintern lefde de i stillhet. Doktorn
hade ett par anfall af sitt onda, men han tänkte
mycket litet härpå nu, han var så upptagen af det
nya hopp, som gått upp för honom, och i sammå
mån som Nina förlorade mer och mer af sitt täcka
utseende, blef blek och infallen med matta ögon och
litet trötta rörelser, fördubblade han sina ömma
omsorger om henne.
Nina kunde aldrig lära sig att vara rädd om sig,
och finge hon råda sig själf, kunde det lätt gå som
förra gången. Än ertappade han henne uppflugen
högst upp på en stege för att taga ned det bästa
porslinet,, när de skulle ha främmande. Än gick hon
ut i snön med tunna kängor utan galoscher och än
kastade hon upp alla fönster midt i vinterkylan, när
hon kom hem varm efter en promenad. Rolf hade
icke längre någon ro, då han icke var hos henne.
Till och med under mottagningen måste han titta in
till henne emellanåt för att se, att hon ej begick
någon oförsigtighet. Ibland hände det också, dä han
varit tvungen lemna henne ensam någon afton, att
han kunde finna henne sittande i mörkret gråtande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
