Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men fast. »Och du kan väl inte vilja motsätta dig
den, då jag säger dig, att det rent af plågar mig att
se dig i min närhet, då anfallet kommer på!»
Nina vågade ej motsäga honom. Alltid, alltid
skulle hon vara barnet! Hvartill tjänade det att söka
skydda henne för alt sorgligt, då man i alla fall ej
kunde skona henne för den förfarliga sorg, som
aningsfullt genombäfvade hela hennes väsende.
Följande dag var han åter uppe och tog emot
patienter, men kunde ej göra några sjukbesök i
hemmen, då han måste undvika alla trappor.
Några veckor gingo på detta sätt, med stundom
återkommande kväfningsanfall, i synnerhet om
nätterna, men utan att han dock nödgades inställa sina
mottagningar, hvilka nu räckte större delen af
förmiddagen, ty alla hans sjuka som möjligtvis kunde
släpa sig ned i en vagn, läto föra sig dit för att i
det längsta fa åtnjuta hans råd och hjälp. Mot slutet
af dessa ansträngande förmiddagar kunde han ibland
känna sig så trött, att det svartnade för hans ögon,
så att han måste gripa fast i något föremål för att
icke falla. Men svindeln gick öfver på ett par
ögonblick och han var genast därefter fardig att med sitt
vanliga tålamod och intresse åhöra en patients långa
klagomål öfver något illamående, som var en
obetydlighet, jämfördt med hans eget. Hans kärlek till
sitt läkarekall i förening med den stränga
pligttro-het, hvartill han blifvit uppfostrad och som alltid
utgjort själfva kärnan i hans karaktär, höll honom uppe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
