Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hur känner du dig nu?» frågade hon.
»Bra!» svarade han och lät handen sjunka.
»Striden är slut nu. Jag är trött.»
Hennes hjärta sammankrympte vid detta svar.
Han var redan borta — så hopplöst långt borta från
henne.
Det började blifva skumt i rummet och han sof
ännu. Hon ville ej tända ljus af fruktan att väcka
honom. Hon kunde ej se hans ansigte längre, men
hon hörde hans andhämtning, som var oregelbunden
och ansträngd. Ett par gånger suckade han djupt.
Sedan blef det tyst; hon hade försjunkit i tankar
och upphört att lyssna, hon hade blott ett intryck
af att han nu först sof riktigt lugnt, då hon ej längre
hörde detta stötvisa flämtande.
Så satt hon timme efter timme, tils hon
slutligen väcktes ur sina drömmar af moster Ava,
hvilken hviskande bad henne att komma ut, emedan två
af läkarne, som skötte Rolf, voro där och ville tala
vid henne. Hon smög sig sakta ut i salongen och
besvarade alla deras frågor om hans tillstånd under
dagens lopp. Då de hörde hur länge han sofvit,
utbytte de en hastig blick och begärde att få se
honom.
Nina tog ett ljus och gick med dem in. Hon
stannade på något afstånd och skuggade med handen
för ljuset, medan de gingo fram till soffan. Men
strax därefter kom den ene af läkarne och bad att
få låna ljuset, som han nu höll midt framför Rolfs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
