Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej ansåg deras kärlek berättigad utan förlofningens
hallstämpel. Men hon var mycket bestämd i detta
fall och han måste underkasta sig. Återstod nu att
föra henne bort så snart som möjligt. Han fann sin
ställning som fästman både löjlig och förödmjukande
och beslöt att icke fördraga den längre än som var
ytterst nödvändigt — detta så mycket mer, som han
var otillfredsstäld med den halfva lycka, som hans
förlofning skänkte honom. Han kunde ej misstaga sig
på att han egde hennes kärlek — och dock var det
en underlig skygghet hos henne, som gjorde att den
lidelsefulla häftigheten i hans smekningar stötte henne
tillbaka. Hon var ännu litet blyg för honom och
tyckte fortfarande bäst om honom, då han lade band
på sig och bemötte henne med en lugn, halft
ridderlig, halft broderlig ömhet.
Kanske älskade han henne ännu mer för denna
hennes sinnes kyskhet — och dock längtade han
efter att ega henne mer helt — att se henne mer
oförbehållsamt hängifva sig åt hans kärlek.
Han hade sökt genomdrifva, att de skulle fa
vigas i all stillhet och sedan resa genast till sitt eget
hem. Men hans önskningar strandade mot den i detta
fall orubbliga envisheten hos familjens kvinliga
medlemmar. Prosten själf stälde sig med honom i
oppositionens leder, men de kämpade förgäfves mot
majoriteten — ett stort bröllop skulle det bli, både
brudens och brudgummens slägtingar skulle samlas från
nära och fjärran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
