Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det är sant», inföll Gurli och satte på sig den
återfunna hatten samt begaf sig hemåt.
»Det är verkligen egendomligt», sade
hofrättsrådet och slog sig ned hos sin hustru på verandan,
»att din mor, som är ett så utmärkt fruntimmer, ändå
i det hela så föga lyckats att uppfostra sina barn.
Ja — det vill säga, du och Maria äro ju undantag —
men det beror på era goda naturer — men de andra —»
»Det är därför, att vi varit så många», sade Arla.
»Mamma har ju under många år altjämt haft en liten
baby att sköta och då har hon inte haft så mycken
tid med oss andra. Och så har ju pappa gjort alt
för att skämma bort oss.»
»Det är sant. Men vi, som bara ha två, och som
båda hjälpas åt att uppfostra dem — vi skola väl
lyckas att få våra barn lydiga och snälla, hoppas jag.
Apropos det, så har jag märkt att lille Emil tagit sig
en vana att vända sig bort, när han bockar sig. Det
måste vi vänja honom af med i tid.»
»Ja, det har jag sagt Emil», sade modern med
en sträng blick på den lille 7-åringen, som red på
en käpphäst nedanför.
Hofrättsrådet reste sig. »Middagen är väl färdig,
min vän?» sade han.
»Har du inte träffat pappa i staden? Vi äro
ditbjudna på middag.»
»Såå! Nej, han hade varit och sökt mig när jag
var ute. — Nej tack, det blir väl sent som vanligt
och fullt med indigest föda. Låt oss få äta hemma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
