Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Gud har inte några skyldigheter mot oss, hans
skapade ting.»
»Nå, om inte mot oss, så mot sig själf. Han
måste ju, i följd af sin egen naturs fullkomlighet,
alltid göra det som är bäst för oss — är det inte då
en märkvärdig inkonsekvens att tacka honom för
detta som för en tillfällig nådesbevisning?»
Arla gick en stund tyst och släpade sin parasoll
utefter gräset.
»Förlåt mig», sade hon slutligen och lyfte upp
hufvudet. »Men ni har inte det sinne, som fordras
för att tala i sådana ting.»
»Åh! det är ett mycket bekvämt sätt att affarda
en olika tänkande. Men särdeles öfvertygande måste
ni medge &t det inte är.»
»Jag tilltror mig inte att kunna öfvertyga en så
snillrik person som ni», sade hon och smålog i
detsamma för att mildra skärpan af detta hugg.
»Alt bättre och bättre», utbrast han. »Det är
ungefär som när ens meningar och åsigter affärdas
såsom oförnuftiga helt enkelt därför, att man är för
ung att ha en mening. Själfva meningen i och för
sig har intet värde — alt beror på den person som
uttalar den.»
»Det finnes ett, som har sitt bestämda värde i
och för sig», inföll hon allvarsamt. »Alt annat kan
man ha olika meningar om — blott inte detta ena.»
»Jaså — och detta ena det är, att man skall
tacka Gud för en god skörd. Och när det regnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
