Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Maria lyfte de långa ögonfransarne och såg på
honom utan ett leende i sina stora, allvarsamma,
drömmande ögon.
»Samma vackra ögon, hon också!» tänkte
kandidaten nästan förtretad. »De där ögonen börja
slutligen göra mig nervös. Man väntar sig så mycket
af dem — och så äro de så hjärtans triviala
hvardagsmänniskor allihop.»
Följande söndag väckte kandidaten mycken
anstöt inom familjen genom att midt på förmiddagen
ställa sig och spela krocket med gossarne. Strax
sedan de börjat skickade statsrådinnan ut en jungfru
och bad gossarne komma in, emedan man skulle läsa
predikan. Kandidaten stod kvar och roade sig med
att spela ensam och öfva sig att sigta.
Statsrådinnan blef mycket ledsen häröfver. Hur
illa det såg ut för tjänstfolket — och hvilket dåligt,
exempel för gossarne! Men blyg och tillbakadragen
som hon var, hade hon ej mod att framkomma med
någon anmärkning. Hon ville att hennes man skulle
göra det, men han förklarade kort, att han icke
ämnade göra sig löjlig. Arla var aldrig rädd för att
säga ut sin mening. Hon gick därför ned på
gården direkte fram till honom och sade: »Vill ni inte
vara god och låta bli det där i dag?»
»Hvarför det?» frågade han tvärt och höll inne
klubban, som han just lyftat till ett slag.
»Därför att det är söndag.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
