Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egentligen är en författares största triumf, ty man kom
sig ej ens för att genast resa sig från sina platser.
Men teaterdirektören och skådespelarne kunde dock
meddela författaren att hans pjes hade fallit Den
skulle knappast gå en afton till.
Och detta besannade sig. Följande dags
tidningar innehöllo alla skarpa förkastelsedomar öfver
stycket. Det var skrifvet med stor talang, det
erkände man, men beklagade på samma gång att
talangen blifvit förslösad på ett ämne, som ingalunda
lämpade sig för konstnärlig behandling. Ett par
tidningar framhöllo också styckets osedliga och
samhällsupplösande tendens. Det var ju nästan en
apologi för lasten, på samma gång som ett hån öfver
de dugliga och redbara i samhället.
Arla kände, att detta var missförstånd, att detta
arbete ej var ett försvar för lasten, men en lofsång
öfver den kärlek, som tror alt, lider alt och hoppas
alt. Hon tänkte på det gamla uttrycket »att skrifva
med sitt hjärteblod», och hon hade en bäfvande aning
om att detta uttryck här skulle varit betecknande.
Dagen efter sedan hon hade läst alla
tidnings-kritikerna sände hon honom på morgonen sitt
visitkort med påskrift: »Tack! Ni har skapat ett ädelt
verk, som varmt beundras af»
Fru Arla Örn, f. Pfeifer.
Hon visste ej hvar han bodde, men sände
biljetten med ett stadsbud till teatern.
På eftermiddagen väntade hon, att han skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
