Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att blifva sedd i samtal med , honom och släppte tvärt
hennes händer.
»Ni är mig en gåta», sade han i förändrad ton.
»Jag kan inte fatta alla omkastningar och
motsägelser i ert handlingssätt! Hur vågar ni komma och
höra mina föreläsningar — har det inte förorsakat er
många obehag?»
»Jo, men det bryr jag mig inte om», utbrast hon
och lyfte hufvudet. »Hvarför skall ni tro, att jag
nödvändigt alltid måste vara lika sjåpig och pueril,
som när ni först lärde känna mig! Ni har ingen
aning om hur förändrad jag är se’n dess.»
»Jag har trott det, då jag sett er här. Jag har
insett, att det fordras mycket mod af en dam i er
ställning att komma hit. Det är det värsta, när man
har fiender, att man också utsätter sina vänner för
obehag. Jag har hittils känt, hvilken styrka det
ligger i att stå alldeles ensam — att falla ensam, om
man faller utan att draga någon med sig. Men vet
ni — så underligt det kan tyckas — nu, när ni
säger, att ni haft obehag för min skull — nu kommer
det för mig, hur ljuft — ja, hur oändligt ljuft det
måtte vara att veta, att antingen man står eller
faller — man dock inte är ensam.»
Deras samtal af bröts här, men ett par dagar
därefter kom Berndtson på visit till hofrättsrådets en
eftermiddag mellan 6—7. Han kom för att taga afsked.
Han skulle resa till Norrland, dels för att ordna
affärerna efter sin aflidne far, dels för att studera ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
