Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan skildes åt i Stockholm, var det min afsigt att
söka glömma dig, fast jag sedan ej kunde bli herre
öfver min längtan — men nu efter dessa veckors
sam-lif är det sannerligen omöjligt. Känner du det inte
själf? Skulle det verkligen vara möjligt för dig att
nu återvända till din man och lefva som hans hustru?»
»Då ni talar så där, har jag inte kraft till något.
Men jag vet, att om jag också nu låter öfvertyga
mig af edra skäl, skall jag sedan ångra mig bittert.
Ty det är inte rätt — det kan inte vara rätt —»
»Nej, det kan inte — det kan aldrig i verlden
vara rätt att lefva tillsammans med en man, som man
icke älskar», utbrast han. »Om du nu skulle
återvända till honom, så vore det i mina ögon alldeles
detsamma som om du läte en främmande man
förföra dig under det ditt hjärta tillhörde mig. Icke
blir synden mindre, därför att den i verldens ögon
gäller som en pligt. Det är förklarligt, om du trodde
detta för ett par år sedan, då du ännu lefde insnärjd
i fördomar. Men du kan inte tro det längre nu,
sedan ditt sinne blifvit frigjordt och du lärt, att
sanning i alla lifvets förhållanden är det första
vilko-ret för alt sedligt lif. Det var redan en stor synd,
när du gifte dig utan kärlek — och för mig är det
obegripligt, att du någonsin kunde göra det, ehuru
jag kan gissa att det berodde på oriktiga religiösa
begrepp — men detta kan ändå förlåtas, ty dels var
du så outvecklad då och dels visste du inte hvad
kärlek var — men nu — jag ber dig, min älskade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
