Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ännu är jag en annans hustru», hviskade hon.
»Det är du inte», invände han. »Min är du nu
och ingen annans.»
Hon tog sina händer ur hans. »Du säger ju,
att alt det som strider mot vår naturliga känsla är
en synd», sade hon. »Och min känsla förbjuder mig
att betrakta mig som din så länge jag ännu inte är
fri från mina löften till en annan.»
»Det är inte din naturliga känsla som talar
härvidlag — tro inte det — det är dina principer, det
vill säga dina fördomar, som spöka–»
»Säg godnatt till farbror Berndtson», sade Arla
i sträng ton till barnen. Hon vågade ej inlåta sig
på att svara honom — hon fruktade hans förmåga
att öfvertyga. Då Elisabeth neg för honom fick han
ett plötsligt infall.
»Vill du gifva mig en kyss till godnatt?»
frågade han barnet.
Flickan rodnade och såg frågande på modern,
som tvekade.
»Böra inte dina barn också vara mina?» inföll han
halfhögt. Han omfamnade flickan och kysste de
barnsliga läpparna, som med en viss ömhet besvarade
hans kyss.
»Håller du af mig?» frågade han den lilla
tolf-åringen.
»Ja!» utbrast hon. »Näst pappa fins det ingen
som jag håller så mycket af.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
