Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvänne själfständiga, fritt stälda personligheter, om
dessas åsigter också äro så olika inbördes som våra
nu blifvit, än den skenbara enhet, som blott består
däri, att den ena personligheten förkväft sitt eget jag
och förnekat sin innersta natur för att underordna
den under ett konstgjordt pligt-ideal. — Detta om
barnen! Jag börjar med att tala om dem, då jag
bönfaller dig att återgifva mig min frihet, emedan
det står klart för mig att pligten emot dem har det
starkaste krafvet på mig — vore det till deras bästa
skulle jag kanske haft styrka att uppoffra mig själf
— ehuru offret af ens egen personlighet knappast
under några förhållanden kan vara berättigadt. Men
då jag nu kommit till den öfvertygelsen, att barnen
ingenting skulle vinna men väl förlora på ett sådant
offer — då finnes det icke längre något som bjuder
mig att fortfarande lefva som din hustru — nej, icke
ens något som berättigar mig därtill. Det har aldrig
varit något verkligt äktenskap mellan oss — blott
en yttre, konventionel förening utan inre
motsvarighet. Vi ha aldrig förstått hvarandra, aldrig haft en
tanke gemensam, vi ha lefvat tillsammans i 13 år
utan att inverka på annat sätt än hämmande på
hvarandras utveckling — vi ha gått bredvid
hvarandra i två paralela linier, som aldrig kunna mötas.
Du har varit mig en god, broderlig vän, det skall
jag alltid med tacksamhet minnas, men min make
har du aldrig varit och kan du aldrig bli. Endast
kärleken gör en förbindelse mellan en man och en
Ur lifvet. 14
\
V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
