Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
älskat mycket skall ock mycket förlåtas. — Jag vet
att jag handlat mycket illa mot dig — icke genom
att nu öfvergifva dig, men genom att någonsin blifva
din fru — icke maka, ty det var jag aldrig, jag
upprepar det — men denna orätt kan ej längre
godt-göras och efter hvad som nu tilldragit sig, kan jag
ej göra dig lycklig, om jag än vore villig att slita
hjärtat ur mitt bröst för att dess känslor ej skulle
kränka dig. Jag förmår inte skrifva mer! Förlåt
mig — jag kysser dina händer och tackar dig för
all den godhet du städse visat mig.»
Redan innan hofrättsrådet fick detta bref visste
han, att alt hopp var förgäfves. Han hade försökt
att tro på, att hon skulle återkomma från sin
förvillelse ända tils han hade skrifvit färdigt sitt bref till
henne, men sedan han här uttömt all den vältalighet,
hvaraf han var mäktig, alla de argumenter han kunde
uttänka för att inverka på henne, kände han
plötsligt hur vanmäktiga alla dessa bemödanden voro, och
hur fåfängt det var att hoppas någonting, då han
väl visste att en sådan kvinna som hon icke tar ett
dylikt steg utan att drifvas därtill af en makt inför
hvilken han intet kunde förmå. Han läste därför
hennes andra bref jämförelsevis lugnt, med en dof
hopplös smärta, som då man redan uttömt alla sina
tårar vid den älskades dödsbädd och nu icke har
något annat att göra än tillsluta kistlocket, som för
alltid skall gömma de kära dragen.
Statsrådinnan, som dagen därpå mottagit ett långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
