Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föräldrar mottogo Arlä med den allra största
vänlighet. På deras frågor, om de ej också skulle fa se
hofrättsrådet innan utresan, svarade hon, att han ej
hade tid att komma hit förr än på hemvägen och
att hon skulle resa ensam till Köpenhamn. »Jaså —
och där skola ni mötas?» inföll Gurli.
»Ja — där skola vi mötas», svarade Arla
entonigt.
Hon sade sig nödgas resa redan följande dag —
det var henne ytterst pinsamt att vistas i denna
distingerade, strängt religiösa familj, där hon tyckte
sig uppträda som en äfventyrerska, hvilken oberät-
tigadt tillnarrade sig aktning och vänlighet. Hon
i
visste af själfva atmosfären i detta hem, hur de skulle
döma henne blott några få dagar härefter.
Men barnen, som aldrig voro vana att vara skilda
från henne, och som först nu fingo veta att hon skulle
resa bort så snart, brusto ut i de häftigaste
snyft-ningar vid denna underrättelse, klängde sig fast vid
henne, den ena i hennes knä, den andra kring hennes
hals och bådo henne i de mest bevekliga ordalag
att taga dem med sig. Skygga, opraktiska och litet
tafatta som de voro, hade de alltid svårt att finna
sig bland främmande, och här funnos flera barn på
stället som voro vana vid landtlifvet och togo sig en
öfversittareton mot de små spensliga, ömtåliga
stadsbarnen. Dessa voro båda i hög grad känsliga och
de öfverlemnade sig nu åt sådana utbrott af förtviflan,
att Arla tyckte sig ej kunna uthärda den skilsmessa,
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
