Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nes kärlek hade gått segrande fram ur striden, hon
var ej längre moder, endast kvinna, och hon njöt
odeladt af det, som hon alltid drömt om som lifvets
högsta lycka — att älska och hängifva sig helt och
utan förbehåll, utan en blick tillbaka eller framåt,
glömmande hela verlden i den älskades armar.
Sam-vetsoron öfver de löften hon brutit och den sorg hon
vållat dogo bort inför hennes nya lycka, som hon ej
kunde känna annat än som berättigad, så helt som
den uppfylde henne nu.
Men som det låg en god’ del öfverspändhet och
exaltation i denna kärlek, kunde den ej länge hålla
sig uppe på samma höjd. Vanans makt gjorde sig
snart gällande äfven här och lade sin dämpande hand
pä deras lidelse — det kom ensamma stunder, då
hvar och en var försänkt i sina egna tankar, och då
det förflutna åter var närvarande i hennes sinne och
stälde sina kraf på henne. Längtan efter barnen fick
i dylika stunder en sådan styrka och lidelsefullhet,
att den täflade med kärleken om herraväldet öfver
hennes hjärta. Men denna känsla måste hon .dölja
för sin man. De, som eljest hade allting
gemensamt, kunde aldrig tala om det som låg henne mest
på hjärtat. Nämde hon blott sina barn, eller om
han såg henne sorgsen och allvarsam, kände han det
genast som en förebråelse mot sig och började att i
häftiga ordalag tala om, att hon ej behöfde påminna
honom om hvilket offer hon gjort för hans skull, att
han nog visste det ändå — att hon var för honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
