Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Statsrådinnan reste sig upp, blek och med en
ryckning kring de sammanpressade läpparna.
»Jag tackar dig, mitt barn, för att du så tydligt
framlagt dina åsigter för mig», sade hon. »Jag har
därigenom fått mer klart för mig hur jag bör handla.
Hade du kommit tillbaka ångerfull och ödmjuk, då
tillstår jag, att jag inte skulle haft hjärta att hålla
din dotter borta från dig — Oaktadt hon verkligen
behöfver skonas från alt för skakande själsrörelser i
vinter, då hennes känslor och tankar ändå äro så
mycket tagna i anspråk — och du vet att hon inte
är stark — men, som sagdt, då skulle jag ändå inte
haft hjärta till det — nu däremot säger jag bestämdt,
att så vidt på mig beror skall du inte träffa någon
af dina barn förrän antingen du själf ändrat åsigter,
eller de äro tillräckligt utvecklade för att kunna
motstå det farliga inflytandet af dina idéer. Och nu
ber jag dig, mitt barn, för din egen skull, utsätt dig
inte för förödmjukelser i onödan — om du också
skulle gå och söka dina barn hemma hos deras far,
skall du ändå inte lyckas. Otto är god och ännu
mycket svag för dig — men för sina barns skull skall
han dock vara fast i denna punkt, det ber jag dig
vara öfvertygad om.»
Statsrådinnan steg upp för att gå och Arla sökte
ej kvarhålla henne. Hon insåg att det var hopplöst
att mot sin dotters egen och hela hennes omgifnings
vilja söka tvinga sig till att få träffa henne.
För att åtminstone få se henne skaffade hon sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
