Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spänd upmärksamhet. Han satt ännu och stirrade
efter de bortgående då Arla kom tillbaka till bordet.
Hennes läppar skälfde och hon var färdig att brista
i gråt, då hon lade sin hand på hans axel och
hviskade till honom: »låt oss gå!»
Han liksom vaknade upp ur en dröm; han såg*
på sin hustru en stund, först nästan medvetslöst, med
tankarna långt borta — sedan med en underligt
granskande, ja, ogillande blick.
»Hvad hon är vacker, din syster!» utbrast han.
»Så lik dig, som du var, då jag först lärde känna
dig — detta egendomligt rena, oåtkomliga, kyska —
detta, som man alltid längtar efter och aldrig når
— ty når man det, är det ej längre det, som man
ville vinna — —.»
Han talade drömmande, utan att tänka på, hveni
som hörde honom och utan att ana hvilket djupt,
oläkligt sår han tillfogade sin hustrus hjärta.
De talade mycket litet med hvarandra de
följande dagarna och undveko att vara ensamma
tillsammans. Han kände att han hade sårat henne och
han led däraf; men kunde han väl taga tillbaka sina
ord, kunde han ens låta henne tro, att de blott hade
varit uttryck för en tillfällig stämning. Bedraga
henne ville han ej — och han skulle icke lyckats,
om han också hade försökt det.
Hon satt tyst hela dagarna och låtsade läsa.
Men tankarna arbetade som i feber och tvingade
henne att tänka samma tankar om igen — om igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
