Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans skrifbord för att förklara, att hon gidk bort så
här dags — kl. var 8 på aftonen — tog på sig hatt
och kappa och nästan sprang den korta vägen till
sitt gamla hem. Hon stannade andlös framför
tamburdörren och läste sin mans namn på dörrplåten.
Där hade förr stått: Hofrättsrådet och fru Örn, nu
stod där endast hans namn.
Hon ringde på. Sakta, skyggt. Förr i verlden
hade hon brukat känna igen tiggare på en sådan
ringning. Tiggare! Ja — de hade nog icke stått där
med så ångestfullt bultande hjärta, som hon nu! Steg
i tamburen! En litet linkande, tung gång. Hur många
gånger hade hon icke lyssnat till de stegen förr och
varit litet otålig öfver att de närpiade sig så
långsamt, fast hon sedan aldrig haft hjärta att göra någon
anmärkning deröfver. Det var deras gamla
barnjungfru.
Denna mötte henne nu med ett utrop: »nej, se
frun!» Arla hälsade kallt. Hon ville ej blifva upprörd
redan i tamburen. Hon gick in i salongen, där ett
enda ljus brann i kronan, som alltid förr om aftnarna,
då ingen var därinne. Alt var sig likt. Vid den
lilla soffan i hörnet stod framflyttadt ett lågt bord
med en blommande törnros på. Så hade hon
alltid brukat göra, när hon hade någon blommande
växt — flytta fram den till det där hörnet, där hon
satt och sydde. Var det Elisabeth, som–-. En
uppslagen bok på bordet. »En moders belöning»,
af Grace Aguilair. Var det med sådana sentimentala,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
