Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på samma gång som den största utmärkelse, som
kunde tänkas.
Men denna lycka hade ännu ingen man ernått
och man hörde ofta bland ungherrarna det uttalandet
om Alie: »vacker, kvick, glänsande — men utan
kvinlig känsla».
—————————
Rikard Rode hade tillbragt sin julafton ute med
några kamrater vid regimentet — fransmän, för hvilka
denna dag icke hade någon betydelse. Då han kom
hem på natten låg ett stort kuvert på hans bord med
moderns handstil. Han öppnade det ifrigt och gaf
till ett utrop af glad öfverraskning, då han tog upp
det vackra och väl lyckade kabinettsporträttet. Hans
mor hade aldrig förr kunnat förmås att låta
porträttera sig. Han förstod, att det var Alies energi, han
hade att tacka för, att det nu slutligen skett.
Och Alie själf! Ja, af henne hade han
visserligen en gång fått ett porträtt, men det var nu
redan flera år gammalt. Hon var ännu lika vacker,
tycktes det!
Där sutto de båda så förtroligt tillsammans vid
vinterlampan i det gamla hemmet. Han kände igen
alt ända till den enkla gammalmodiga bordduken,
som för länge sedan varit utdömd och likvisst ej
ännu tycktes ha blifvit ersatt af en ny. Nej, hans
mor hade ju aldrig råd att köpa någonting för egen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
